I huvudet på Håkan Fleischer

Var igår, trots häftig förkylning, på Alice i Underlandet. I mitt tycke en fantastiskt bra film. Jag är inte på något sätt en cineast, men låt säga så här. Normalt när jag går på bio, brukar jag hänga med i en kvart, sedan börjar min hjärna bli uttråkad (alldeles särskilt om det är fråga om action eller sci-fi-tema), och jag vandrar iväg och tänker på annat. När jag sedan ”kommer tillbaka” till filmen, hänger jag inte längre med. Somliga kan tycka att det är dyrt att betala runt hundringen för att sitta i en stol och filosofera, men jag tycker det är okey.

Hur som, med Alice i Underlandet var det annorlunda. Jag blev på något sätt väldigt fångad av historien, fantasifullheten och den lagoma dosen av kontinuerlig ”knäpphet”. Jag har ju en barndom som inte direkt kännetecknas av något gullande med sagor (travtidningar har jag däremot sett så det räcker) så jag har faktiskt inte tidigare stiftat bekantskap med Alice. Naturligtvis är Jonny Depp fullständigt fantastisk i sin roll som hattmakaren, för att inte tala om röda drottningen (Helena Bonham Carter) och vita drottningen (Anne Hathaway). Alice själv (Mia Wasikowska) var naturligtvis också mycket duktig.

Filmen rekommenderas.

P.S Min hustru undrade så vem som gjorde rösten till den blå larven. Alan Rickman är svaret.

Andra bloggare om filmen

Jag har tidigare skrivit om TED som inspirationskälla för talare som vill utveckla sig. TED uppvisar såväl goda talare som intressanta ämnen att ta upp.

Via @Collentine fick jag tips om en bloggpost: 5 TED-favoriter: De mest udda talartrixen. Bloggförfattaren listar just de här videoklippen för att han tycker att de sticker ut lite extra ur retorisk synvinkel. Och visst är de lite härliga! Hans Roslings personliga stil exempelvis. Riktigt befriande! Engelskan är inte den bästa, och det här klippet bevisar att den inte behöver vara i topptrim för att göra ett gott intryck på en internationell publik. Tack, @Collentine för tipset!

Man måste inte konstra till det. Visst är en Oxfilé Wellington fantastisk, men den enkla maten är ofta minst lika god. I går lagade min underbara lilla hustru Rotmos med kalvlägg. I all sin enkelhet: så gott. Hon trollar verkligen med kastrullerna. Underbart!

Fadde, ni vet dörrvakten, har gjort stand-up comedy i Aschbergs program på Tv8. Sannolikt, och förhoppningsvis, har programmet inte alltför många tittare.

Fadde gör alla fel i boken, och är helt enkelt allt annat än rolig. Det första tipset för den som vill skriva stand-up är: humor är inte historier. Andra tipset: humor är inte historier. Tredje tipset: humor är inte historier. Lägg därtill en näst intill osannolikt dålig tajming och en personlighet med mindre utstrålning än en smurf, så får ni kontentan av Faddes premiär inom stand-up. Det enda positiva med Faddes försök till komik är att jag nu i alla fall vet att jag är skickligare än en person i den konsten i landet. Nedan kommer klippet: själv orkade jag inte masa mig igenom hela, det var så bedrövligt pinsamt.

Tack till @JohnHoudi för tipset om Faddes premiär!

Det är hyfsat sällan jag använder manus mer än som en extra säkerhet när jag håller tal eller föreläser. Anledningen är att jag använder minnesteknik. Detta är inget nytt, utan något som redan de gamla grekerna (och sedermera romarna) hade grepp om.

Min väg till minnestekniken har gått genom den gamla trolleriräven Harry Lorayne. Bland annat har jag läst hans bok Page-a-minute Memory Book och Super Power Memory. Den förstnämnda läste jag redan som tonåring, och jag har haft stor nytta av den sedan dess, både som talare och i andra sammanhang. Bland annat använde jag minnesteknik som självförtroende-boost när jag utbildade så kallade (av arbetsförmedlingen) resurssvaga som var långtidsarbetslösa. Jag ville visa dem vilken otrolig mental kapacitet de hade, och lärde dem grunderna i minnesteknik. Efter 1 timmas träning kunde de minnas inte mindre än 72 föremål på en lista, fram och baklänges. De blev imponerade över sig själva!

Just nu håller jag på med den andre av två giganter (den första redan nämnd) inom minnesteknikområdet: Dominic O’brien. Går för tillfället igenom hans kurs Quantum Memory Power. Emedan grunderna i huvudsak är lika, kan jag också konstatera att de båda herrarna har något olika sätt att ta sig an vissa minnesproblem, exempelvis siffror. Hur som, även om jag inte gått igenom hela kursen, kan jag varmt rekommendera den, eller någon annan bok i minnesteknik. Manushanteringen i presentationerna blir så mycket enklare på det viset, även om det kräver arbete (och det är väl det skälet som gör att jag inte alltid använder minnesteknik i min vardag. Långt ifrån). Jag hittade en recension av nämnda kurs, som just relaterar till manushantering:

Next O’Brien tackles people’s ”worst fear,” that of getting up in front of an audience and trying to speak, only to find that memory and notes have been overwhelmed by fear-induced memory loss. The same three keys, association-location-imagination, come into play again as he shows how to memorize an entire speech so that anyone can deliver a speech without notes, a talk of any length or on any subject. Surely, this is an amazing skill to possess; O’Brien shows how it can be done over and over with just a few of his techniques.

För den som vill prova på, och inte köpa en bok eller kurs, kan jag med glädje rekommendera Mind Tools utmärkta sida om minnesteknik. Dessvärre är den ganska reklamtyngd, men det får man ta om man vill ha gratismaterial.

Svensk retorik

Bokrean startar idag. Verkligt svårt för en människa som mig. Att hålla i slantarna, that is. Köpte i alla fall Svensk retorik: Från medeltiden till våra dagar av min favoritförfattare Kurt Johannesson. Trots att jag bara bläddrat, kan jag nästan utlova att den är bra. Boken köptes på Åhlens för 59 kr, men finns också till samma pris på Bokus för den som inte vill ut i snöyran.

Edit: Tack @peterdalle för tipset!

När jag coachar grupper som lider av talängslan brukar jag lägga stor tyngdpunkt vid andningen. Rätt andning kan nämligen dels användas preventivt, men också för att ”på plats” lugna upprörda nerver. Det är ingen trollerikur, och den hjälper inte ensam, men tillsammans med andra små knep är det ovärderligt. Jag har emellertid upptäckt att ca 20-25% av mina adepter har svårt att få till bukandning. På bloggen MattEventBlogg presenteras tre smarta sätt att lära sig få kontroll på sin andning.

Mina MKV-studenter var uppe på rummet idag (dvs de jag handlett i C-uppsatsen). Fick följande pris med följande text på skylten:

Håkan Fleischer
Världens bästa handledare
2009

Vad det värmer skönt! Det är kul att få positiv feedback, även när man ibland får ta till hårda nypor! Det var fantastiskt roligt att handleda Er!

Har gjort en kort spaning angående amerikansk litteratur om presentationsteknik. Just nu (?) lägger man otroligt stark vikt vid PowerPoint-presentationer, och hur man gör dem enkla och tilltalande. Huvudbudskapet är att bilderna inte ska kommunicera själva budskapet, utan snarare en känsla. Jag kan hålla med, samtidigt känns det lite andefattigt att bli helt fokuserad på detta. Många andra aspekter av god presentationsteknik tenderar att hanteras styvmoderligt med högerhanden. Jag funderar mycket över om min föreläsning om att ge Nakna Presentationer (dvs en talare, en pall och en mikrofon) skulle sälja i USA? Jag håller det för tveksamt.

Hur som, naturligtvis är PowerPoint ett bra hjälpmedel som man kan lära mycket om – och lära om mycket så att säga. Här är en trevlig blogg som fokuserar på konsten att göra bra visuella presentationer – Sticky Slides. Håll till godo.

Sitter och klurar febrilt på hur man får koll på hur många som faktiskt prenumererar på ens rss-flöde på bloggen. Någon som har en god idé?

Edit: Twitter är fantastiskt. Postade en förfrågan om mitt problem, och fick efter 2 minuter hjälp av den alltid lika charmerande @peterdalle. Fick efter en stund förslag på lösning även av @annakolmodin. Vad lösningen blev? En prenumeration på Feedburner. Tack!